Elnätet byggs inte ut fortare med elområden

Denna artikel syns idag i tidningen Östran, som dock inte gör den tillgänglig på nätet. Därför publicerar vi den här, så att intresserade kan läsa.

Östran 120925Östran rapporterar den 21 september om att Sydsverige betalar väsentligt mer för elen än norra Sverige. En ny rapport från Energimarknadsinspektionen bekräftar detta. Villaägarnas beräkningar visar att en vanlig småhusägare betalar cirka 2000 kronor mer om året jämfört med sin nordligare granne, till följd av beslutet om indelningen av landet i fyra olika elområden. Att detta upprör många sydsvenskar är inte konstigt.

Detta är nu inget olösbart problem, men låt oss först påminna om historien och om de argument och drivkrafter som låg bakom indelningen.

Det är väl känt idag att Sverige exporterar mycket el från vattenkraften i norr till Danmark och Tyskland. På sin väg genom landet skapar denna el trängsel i ledningarna – en slags bilkö av elektricitet. Trängseln är inte nödvändigtvis värst i själva gränsen mot Europa, utan slår till inne i landet. De flaskhalsar som uppstår idag är tänkta att avhjälpas med den nya ledning som kallas Sydvästlänken.

I väntan på den måste trängseln hanteras på något annat sätt. Tidigare begränsades exporten vid landsgränsen, vilket lindrade trängseln som helhet. Sedan Danmark hotat med Europadomstolen tog Svenska Kraftnät beslutet att införa prisområden, vilket innebär att exporten är fri, och att el på väg söderut åter skapar flaskhalsar. När el på detta sätt ”stängs inne” i ett elområde, så måste den säljas inuti detsamma. Det leder till lägre priser i områden med relativt högre utbud och högre priser i områden med lägre utbud.

En sådan marknadslösning är förvisso elegant och praktisk på många sätt. Det ger även prissignaler om var nätet bör förstärkas och var nu produktion bör byggas, går argumenten. Men det är inte slutet på diskussionen.

I praktiken har prissignalerna sannolikt ingen effekt på utbyggnaden av nät och nya kraftverk. Sydvästlänken byggs varken fortare eller långsammare till följd av elområdena, och etableringen av nya kraftverk styrs i praktiken av tillståndsprocesser och subventioner som beslutas i Riksdagen.

Effekten av elområdena är att sydsvenskar betalar mer för elen. Denna extrabetalning samlas – något förenklat – i investeringsfonder i Svenska Kraftnät som går till att förstärka landets stamnät. Sydsverige får därmed bära en oproportionerligt stor del av kostnaderna för hela landets stamnät.

Icke desto mindre är det omöjligt att vrida klockan tillbaka och göra det gjorda ogjort. Elområdena är här för att stanna. Så vad göra?

Ett enkelt sätt att kompensera de sydsvenska elkonsumenterna vore att sänka elskatten i elområde fyra. Att det är praktiskt möjligt att göra vet vi redan, eftersom elområde 1 redan har lägre elskatt än resten av landet.

Politik är ofta en fråga om fördelning, så frågan går till både energiminister Anna Karin Hatt och finansminister Anders Borg: tycker ni att skattetrycket är rättvist fördelat över Sveriges elkunder och elproducenter? Om inte, så är det dags att göra något år det.

Jakob Eliasson
Energipolitisk expert
Villaägarnas Riksförbund

Uppvärmda nyheter om tillsvidarepriser på el

Ekot och flera stora tidningar har plötsligt grävt upp den gamla nyheten att tillsvidarepriserna på el ska avskaffas. Energiminister Anna-Karin Hatt får tillfälle att framstå som elkundernas förkämpe. Det är väl bra att det finns en vilja att framstå som det, men uttrycket ”äras den som äras bör” dyker osökt upp i mitt huvud. En bloggpost från förra året kanske kan tjäna som en minnets fyrbåk på den journalistiska glömskans hav.

/ Jakob Eliasson, energipolitisk expert 

Rätt och fel i energidebatten

Energiminister Anna Karin Hatt refererar i ett blogginlägg Villaägarnas kampanj mot höga elräkningar. Inlägget innehåller ett antal felaktigheter, som är värda att påpekas.

De kalkyler Villaägarna tagit fram om elområdenas prishöjande effekter för småhusägare baseras inte på villor uppvärmda med direktverkande el, utan villor som värms med el. Den antagna årliga användningen är 20 000 kWh. Värmekällan kan alltså vara exempelvis bergvärme eller annan värmepump.

Villaägarnas beräkningar utgår ej heller från ”högsta noterade tim- eller dagspriser”, utan från marknadens egen förväntan om prisskillnader mellan elområden, de så kallade Contracts for Difference.

Villaägarnas rapport ”Elpris, skatter och avgifter per kommun 2011” redovisar alla delar av elräkningen, inte bara elnäten. I det underlag som konsultföretaget Sweco levererade fanns mycket riktigt ett räknefel – elskatten hade lagts till två gånger. Det gjorde totalsiffrorna för höga, men påverkade inte rapportens slutsatser, nämligen att det finns stora skillnader mellan olika kommuner.

Så fort felet blev känt av Villaägarna gick vi ut med en rättelse via TT, och en uppdaterad version av rapporten lades upp på hemsidan. Det är intressant att notera att regeringen oroade sig över TT:s genomslag, och därför lät energiministerns pressekreterare kontakta tidningar och uppmärksamma dem på rättelsen. Detta dock utan att vara tydlig med vem han företrädde.

Att den nya regleringen av elnäten ”skyddar konsumenten mot den typen av snabba avgiftshöjningar vi sett de senaste åren” är långt ifrån hela sanningen. Regleringen höjer nätbolagens intäkter över de kommande fyra åren med i runda slängar 13 miljarder, och öppnar för prisökningar med inflationen plus två procent varje år.

Energiministern inleder sitt inlägg med att hålla med kraftbolagen, och fortsätter med ett försök att med hjälp av oriktiga uppgifter undergräva konsumentintresset. Det är ett intressant utspel från den som säger sig vilja ”stärka den enskilda konsumentens ställning på energimarknaderna”.

Mer välkommet vore att energiministern skulle tala om sitt eget partis stämmobeslut om sänkt elskatt för konsumenterna, som hon sagt sig stå för ”som centerpartist”, men – om vi läser henne rätt – inte som regeringsföreträdare. Med en sådan schizofren inställning till sitt eget partis politik är det kanske inte så konstigt att ”stärka den enskilda konsumentens ställning” innebär att försvara kraftbolagens vinster.

/Joacim Olsson, vice förbundsdirektör

Villaägarna startar under mellandagarna en kampanj som visar på hur tankefel i energipolitiken leder till onödigt höga elräkningar. Under julen kommer kampanjen bland annat att vara synlig i flera av de större sydsvenska tidningarna.
Under parollen ”Två hål i huvudet” – en referens till den gamla energikampanjen ”två hål i väggen” – kommer politiska beslut som på ett orimligt sätt höjer hushållens elräkningar att lyftas upp i ljuset.
- Elräkningens storlek beror till stor del på politiska beslut. Skatter, avgifter och regleringar höjer hushållens kostnader avsevärt. Men det finns goda möjligheter att gå åt andra hållet också, om bara den politiska viljan finns, säger Joacim Olsson, vice förbundsdirektör för Villaägarnas Riksförbund.
/ Henrik Fahlgren, presskontakt

Villaägarna startar under mellandagarna en kampanj som visar på hur tankefel i energipolitiken leder till onödigt höga elräkningar. Under julen kommer kampanjen bland annat att vara synlig i flera av de större sydsvenska tidningarna.

Under parollen ”Två hål i huvudet” – en referens till den gamla energikampanjen ”två hål i väggen” – kommer politiska beslut som på ett orimligt sätt höjer hushållens elräkningar att lyftas upp i ljuset.

- Elräkningens storlek beror till stor del på politiska beslut. Skatter, avgifter och regleringar höjer hushållens kostnader avsevärt. Men det finns goda möjligheter att gå åt andra hållet också, om bara den politiska viljan finns, säger Joacim Olsson, vice förbundsdirektör för Villaägarnas Riksförbund.

/ Henrik Fahlgren, presskontakt

Villaägarna i möte med energiministern

Vid ett möte med energiminister Anna-Karin Hatt har Villaägarna idag bland annat framfört våra viktigaste förslag för lägre energikostnader; en miljöbonus för dem som gör energibesparande investeringar, en skatteväxling där konsumenternas elskatt sänks med 10 öre/kWh samt att Energimarknadsinspektionens beslut om elnätavgifter nu följs upp så att elnätbolagens överklaganden inte leder till eftergifter.

Såväl frågan om skatteväxling som elnätavgifternas nivå är aktuell. För några veckor sedan tog Centerpartiets stämma ställning för Villaägarnas förslag om att sänka elskatten och finansiera detta genom höjd skatt på den kraftproduktion som gynnats av införandet av utsläppsrätter. Detta var också ett förslag som före detta partiledaren Maud Olofsson förra vintern klargjorde att hon ansåg var intressant. 

Vår förhoppning är givetvis att Centerpartiets stämmobeslut och Maud Olofssons uttalanden efterföljs av att partiets företrädare prioriterar frågan vid interna regeringsöverläggningar, samt att man i den offentliga debatten synliggör sin ståndpunkt, exempelvis genom att lyfta fram förslaget som en tänkbar lösning för dem som nu drabbas av högre elpriser inom Elområde 4?

Så länge centerns ledande företrädare inte torgför partiets åsikt i det offentliga finns det nog fog att misstänka att frågan inte står högst på dagordningen. 

Vad gäller elnätavgifterna har Energimarknadsinspektionen nyligen meddelat att den totala intäktsramen för den kommande perioden blir ca 26 miljarder kronor lägre än vad elnätbolagen önskat. Önskemål som också var i linje med vad myndighetens ursprungliga beräkningsmodell accepterade, men som i sista stund begränsades genom ett beslut om att intäktsramens fulla vidd ska börja gälla först om 18 år. Detta beslut är nu överklagat av en mängd elnätbolag och vad en juridisk process kan leda fram till är i skrivande stund oklart. 

Men erfarenheterna förskräcker. 

När elnätbolagen tidigare överklagade utfallet av den då styrande modellen för deras avgifter, den så kallade nätnyttomodellen, resulterade detta efter ett antal år i en förlikning där Energimarknadsinspektionen (och därmed konsumenterna) utan tvekan var de som drog det kortaste strået, delvis som följd av bristande uthållighet och resurser. Ett liknande utfall måste undvikas och förbundet framförde därför till ministern att det är av yttersta vikt att Energimarknadsinspektionens har de resurser och den kompetens som krävs för att den juridiska processen ska kunna drivas mer framgångsrikt än förra gången det begav sig.

/ Joacim Olsson, vice förbundsdirektör